”Det gäller att bara att bestämma sig”

För Tobias Tenggren är platsen som kock på Aranäsgymnasiet långt mer än bara ett jobb.
– Det var några år som det var lite skakigt. Men jag har valt den ljusa vägen och nu har jag tio extramorsor som jag kan prata med. Det betyder otroligt mycket, säger han.

Hej hej! Eleverna strömmar in i matsalen på Aranäsgymnasiet. Det är dags för mellanmål för särskoleklasserna och flera av barnen hejar glatt på Tobias. Här är han känd. Känd, och omtyckt. Han ler stolt och byter ett par ord med dem innan vi sätter oss ner.

Att se ungarna och ungdomarna vara nöjda och tycka maten är god är jätteroligt. Jag kom för tio år sedan. Då började jag som praktikant och blev sedan måltidsbiträde. Och nu kock sedan några år.

Han och kollegorna förbereder inte bara mat till dem som går på Aranäsgymnasiet, utan ansvarar också för måltider till kommunens förskolor och fritids. På tio år har Tobias lärt sig mycket.

Jag gick hotell- och restaurangprogrammet på gymnasiet. Tänkte att det alltid kunde vara bra att kunna laga mat. En kompis tipsade sedan om att de sökte praktikanter här på Aranäs. Men det är nog inte matlagningen i sig som driver mig.

Platsen som gjorde all skillnad

Han stannar upp. Vi backar bandet något. Tobias föddes i Särö utanför Kungsbacka som den yngste av fyra syskon. Mamma och pappa skilde sig när han var sex år och Tobias flyttade med sin mamma till Onsala.

Det är ärligt talat inte så mycket jag kommer ihåg från innan mina föräldrar skildes. Jag tror jag har blockerat en del. Det var inte så bra och jag tror att saker hände som jag har förträngt. Men även andra minnen. Mina syskon har berättat om saker vi gjorde som jag inte minns alls. Och det känns såklart lite märkligt.

Tobias sväljer och ler. Vid 18 års ålder flyttade han hemifrån, men det var ofrivilligt.

Mamma och hennes nya sa tack och hej. Och då var det bara att ge sig i väg. Jag har inte träffat mamma på över tio år. Jag vet faktiskt inte om hon lever. Både hon och pappa hade sina problem, med alkohol främst. Efter gymnasiet var det ett par tre år som det var skakigt för mig. Jag hade flera praktikplatser men inget funkade riktigt.

Tills platsen på Aranäsgymnasiet dök upp. Och här stannade Tobias. Det har varit, och är, en period som faktiskt har betytt allt och gjort all skillnad.

Jag vet inte vad som hade hänt om jag inte hittat hit. Kanske hade det kunnat bli så att man gick till droger, eller andra dumheter. Men jag tänkte: Antingen går det åt skogen eller så gör jag något åt det. Jag har sett hur det kan gå, och jag vill inte dit, jag väljer att ta den andra vägen.

Kraften, och drivet att fortsätta handlar om vilja, menar han själv. Och jobbet har fört med sig kollegor som han pratar med om allt, även det jobbiga.

Jag har fått tio extramorsor, och jag kan prata med dem om allt. De märkte väl i början att det var något, när man börjar prata om familj och sådant där. Då kröp det fram att jag hade haft det lite annorlunda. Det har alltid känts naturligt att prata med dem, och skönt att slippa förklara saker. Sen har vi ju jättekul på jobbet också och pratar om annat, men det är alltid fint att veta att jag har dem.

Hitta kraften till att vända livet

De flesta hade nog inte haft drivet att bara göra en helomvändning och bestämma sig för att det ska bli bra. Hur gjorde du och var hittade du kraften?

Jag tänkte: Det är ingen idé att gå runt och vara sur. Det är roligare att vara glad. Det tar mer på kroppen att må dåligt, och det gäller att bara bestämma sig. Jag vet ärligt talat inte varifrån det kommer. Men jag tror att jobbet har gjort att jag klarat det.

Jobbet på Aranäs tog honom också till det första egna boendet, en lägenhet i stan som han delar med en av sina äldre bröder. En trygg hamn efter en stormig uppväxt och ungdomsår. Men vad framtiden bär i sitt sköte är ingenting Tobias funderar så mycket på.

Jag tar en dag i taget. Jag har det bra, jag önskar bara att jag hade större lägenhet. Resten får komma senare.